Ghettosprickan äntligen besegrad!

Jag har varit och försökt ta mig upp för denna spricka ett otal gånger. Vid två tillfällen har jag haft slutgreppet, det absolut sista man kan hålla i, men ändå inte lyckats ta mig upp. När vi nu var i Göteborg för att fira nyår, åkte jag ut till Ulvås en sväng. På vägen tillbaka åkte jag förbi sprickan och tänkte att det kanske är idag det är dags.
Lite småtrött efter några försök på Vinterareten och Walk the line packade jag ändå ur paddorna ur bilen och gjorde mig redo att åtminstonde se hur det kändes. När jag står där och kritar på, tvärstannar en vit rostig Fiat precis bakom mig, en kille säger på sprucken svenska; vad gör du? Ska du sova här eller?
Jag förklarade att jag skulle klättra. -Klättra? Det här måste jag se! Så helt plötsligt står det tre snubbar med dunjackor och adidasbrallor på trottoaren bakom mig. Fiaten är smidigt parkerad på trottoaren. Jag börjar klättra, och det går bra. Jag kan inte minnas att den var så här lätt. Crimpen känns bättre än någonsinn och istället för att chansa till greppet till vänster kan jag ta det lugnt och fint. Allt går bra tills jag tar toppen. PUMP! Börjar slira runt med fötterna på frashelvetet till sten. -Kom igen! ropar de tre grabbarna. Jag försöker desperat böja hela handleden till någon slags krok. Till slut orkar jag inte längre, utan trillar ner. Min puplik undrade om det gjorde ont, men tappar sedan intresset och drar.
Jag vilar ett tag, sen bestämmer jag att jag ska upp. På ett inte alls lika snyggt sätt som första gången tar jag mig ändå upp till toppjuggen och lyckas kravla mig upp.

Ghettosprickan from jonas nilsson on Vimeo.