fredag 9 februari 2018

Arkivet; Smack

Jag har hittat rätt mycket filmer på datorn som av lite olika anledningar inte klarat sig hela vägen ut på nätet. Någon som står i vägen, dålig kamera eller vinkel, för fult klättrat eller iklädd mjukisbyxor från region skåne, ja anledningarna är flera.
Då jag blir äldre och i takt med det alltmer prestigelös tänkte jag ändå ta och klippa ihop dem. Mest för min egen skull, jag tycker att det är rätt kul att se tillbaka på problem jag gjort och minnas hur det kändes. Först ut en film från en blåsig höstkväll i Kjuge, då jag och Kenneth gav oss i kast med Smack. Jag är intresserad av att komma i kontakt med någon som har beta på sittstarten, för den är fortfarande helt obegriplig.


Smack from jonas nilsson on Vimeo.

söndag 7 januari 2018

Sonic!

Glädjande nog fick jag ihop min första 7b+ innan vi nu inatt reser iväg en månad. Ska bli spännande att se vad resten av klättersäsongen bjuder på när vi kommer hem, men nu blir det vågor och gött häng i Sri Lanka!

Linjen Sonic har tilltalat mig under rätt många år, och ett av målen denna vinter var att få klättra den. Det var först i december jag lyckades göra förstaflyttet, sen dess var det lite betaletande för att lista ut framförallt vilka fotsteg som passade mig bäst.

På ett sätt är det lite sorgligt att det inte tog längre tid, jag har fått lägga ner mycket mer jobb på många andra kjugelinjer, samtidigt finns det ju flera fina som jag inte gjort som jag nu kan lägga tiden på istället.


Sonic from jonas nilsson on Vimeo.

torsdag 4 januari 2018

Jag har fått in rätt mycket klättring sista dagarna, trots att vädret varit kass. Huden är sliten, och kroppen är rätt trött. Om några dagar åker vi till Sri Lanka, det blir en bra paus för huden att återhämta sig.

Fajers dyno har jag tyckt varit rätt svår. Men sedan kom jag på lite knep som gjorde det mer överkomligt. Passade på att repetera den innan jul, en torr fin dag ute på Kjuge.


Fajers dyno from jonas nilsson on Vimeo.

fredag 29 december 2017

Julen som i stort sett regnade bort

Jul i Småland brukar innebära att jag hinner klättra en del. Denna julen har det dock regnat helt sjukt mycket, men lite klättring har jag lyckats klämma in.

Med alla barn, hundar, mat och allmän julhysteri har jag upptäckt att det verkligen är välgörande att få komma ut i skogen och bara få vara en stund för sig själv, och mest koncentrera sig på hur man ska göra det där flyttet.

 Först en sväng till Hult, gamla området, där jag tidigare inte riktigt lyckats hitta problemet Bye, bye (Hey hey). Denna gång hittade jag det, och lyckades efter mycket besvär få det klätterbart. Mossan hade vuxit över många grepp, och det var blött. Roligt förstaflytt, halvdynamiskt med en häl man får påminna sig själv om att verkligen dra med för att nå upp med högerhanden. Helt ok problem som jag lyckades få gjort mellan två skurar.

Bye, bye (hey, hey) 7a, Hult


Kvällen därpå regnade det ordentligt, men jag gav mig ut för att kolla upp ett bar block som såg intressanta ut på googlemaps. När jag parkerat bilen, tänt pannlampan modell större och ska till att ge mig ut på en stor fälla där blocket ska ligga, kommer en annan bil och stannar några meter bort. Tänker att det är bäst att jag presenterar mig själv, då det jag håller på med säkert verkar en aning mystiskt. Mycket riktigt är det två medelålders män som uppger att de är ute och patrullerar bygden efter inbrottstjuvar. Jag förklarar att jag ska kolla på en sten, som jag sett på en satellitbild. Det hade nästan varit lättare att säga att jag bara var och rekade lämpliga sommarstugor att göra inbrott i, nu fick jag istället lägga 20 minuter på att förklara varför jag letar efter stenar kl. 22 på kvällen, i ösregn. Hursomhelst kände de till den stora stenen jag letade efter, och tipsade om ett bättre sätt att komma dit. Sen avslutade de med -Akta dig därute, det är fullt av grisar och älgar här. Så en smula orolig gav jag mig ut för att leta sten. Jag hittade den ganska snabbt, och den visade sig vara helt ointressant ur klättersynpunkt. Att hitta tillbaka till bilen var inte lika lätt, och jag tyckte jag började höra konstiga ljud bland alla buskar och sly. Till slut hitta jag tillbaka till bilen, men bestämde mig för att avsluta kvällens stenjakt.

Den enda helt regnfria dagen var den 27:e, då tog jag en sväng upp till Dahlsbor på kvällen. Blocken var blöta, men gick att torka upp rätt smidigt, och höll sig därefter torra. Jag fick gjort de 2 problemen jag åkte dit för. Fantastisk sten i Dahlsbor, väl värt ett besök. Jag försökte få med mig lite värnamofolk, men det visade sig vara svårare.




Min film from jonas nilsson on Vimeo.

torsdag 21 september 2017

Tricks for ticks!

Stearin är ett problem som jag hållt på med ganska länge. Till skillnad från de flesta som klättrat det, tycker inte jag att det svåraste är att ta det bra greppet, utan att komma vidare till sprickan. Jag har hängt ganska många gånger i det där greppet, och försökt dra till sprickan utan att det känts riktigt bra eller nära. Det har varit svårt att veta vad man ska göra av vänsterhanden, då högern håller i det som finns, och det inte riktigt går att matcha på något bra vis. Men så fick jag en snilleblixt när jag hängde där, det finns ju plats till höger för vänsterhanden! Och vips hade jag fått tag i sprickan. Det rekommenderas varmt att försäkra sig om att sprickan och toppen är torr, innan man toppar ur detta problem för att inte göra det onödigt spännande. Någon som kan flytta paddor kanske också kan vara bra att ha.

Det är lite sorgligt när man gör ett problem som man kämpat länge med. Men det finns ju några till att ge sig på ute på Kjugekull.

måndag 18 september 2017

Säsongspremiär!

Om man inte räknar häromveckan, när jag och Erik var ute och upptäckte att det var alldeles för varmt, var säsongen första klätterpass på Kjuge idag. Fästingarna är kvar, och någon ensam stackars mygga, men annars börjar det bli riktigt drägligt. Formen känns helt ok, men det var lite ovant att klättra på sten igen. Ser verkligen fram emot säsongen och har som vanligt en lång lista på allt som skall göras. Ett problem kunde jag kryssa av den listan idag.

söndag 1 maj 2016

En ny bakom ladugården

Ett par hundra meter bakom mina föräldrars hus finns ett par stenar. När började titta närmre på dem tänkte jag att det här kanske skulle kunna vara en linje som någon stark skulle kunna klättra om några år. Åren gick, jag blev starkare, och började försöka. När den väl gick ner visade det sig att det inte var så svårt som jag befarat. En välplacerad häl gör nämligen att man slipper ett vansinnesskutt som skulle vara alternativet.

Det är väl inte så sannolikt att någon kommer repetera den, kanske om någon hälsar på i Småland någon gång. Om man vill ha info om hur man hittar stenen, kan man kontakta mig!

Håll till godo! Jag ger er "Klackarna i taket" ca 6c+


Klackarna i tacket 6c+ First Ascent from jonas nilsson on Vimeo.